Denna linbanan i Åre åkte vi hela vägen upp till toppen på Åreskutan. Det var första gången för min del som jag tog mod till mig och vågade åka i en linbanan. För många år sedan då i alperna har jag tvärt vägrat. Sambon la in den stora övertalningen och det gick vägen. Vi åkte upp till toppen och ner i dalen igen.
Själv tycker jag att jag verkligen modig. Uppvägen var den lite enklare vägen, på nervägen gungade kabinen varje gång den passerade en stolpe. Då pratar vi gunga. Jag kunde inte stå längst fram och titta ner utan ställde mig i mitten och tittade bakåt eller åt sidan. Innan dess var det verkligen upp och ner i min mage också!
september 21, 2009 at 7:09 e m
Usch, usch! Vad du var modig tycker jag. Jag är också väldigt höjdrädd och har en man som är ännu värre 😉
Jag hade nog inte fixat det.
I Lissabon där vi var förra veckan har de både spårvagnar, gamla utomhushissar och bergbana – fast då går den på räls på marken. Jag kan verkligen rekommendera både Algarve och Lissabon. De gamla delarna av Lissabon är jättemysiga med trånga kullerstensgränder och vackra gamla hus. Ett paradis för kameran!
Må så gott!
september 22, 2009 at 3:44 e m
Jag gillar inte heller att åka på det där sättet, men har åkt linbana några gånger för att övriga familjemedlemmar så gärna ville åka. Så jag kan förstå att det kändes upp och ned på flera vis…